jag fattar inte, varför nu ?
efter alla dessa år, du gör mig förvirrad.
jag har aldrig vetat vart jag har dig, jag minns knappt inget av dig.
men du värkar minnas allt så bra, även om du inte vet hur jag ser ut.
du har gett mig hopp, även om jag tar avstånd
kommer du finnas där nu, du har ju inte gjort det innan.
ångesten växer, hur fan ska jag reagera?